- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
326

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inom kort tid blifvit publikens förklarade gunstling, visade
sig äfven denna gång i det hela till sin fördel, om man
också emellanåt icke kunde undertrycka den tanken att
hon kanske väl mycket litade på den säregna ställning
som ett dylikt gunstlingsskap skänker, i det hon l några
af de vigtigaste ögonblicken gick, så att säga, utanför
ramen, för att på detta sätt eröfra ett alt för lättköpt
bifall. Det vore skada om denna unga artist, hvars
rika begåfning uppfyller alla sanna teatervänner med
glada framtidförhoppningar, skulle kasta bort den verkliga
konstens svårfunna, men redan till hälften eröfrade skatter,
för att endast gripa efter deras skugga, det snart
förklingade bifallet för dagen».

Hvarje sådant varningsrop midt i det alllmänna
jublet retade och harmade Lisen mer än hon sjelf ville
erkänna och det retade henne mest, kanske just derför
att hon inom sig måste medgifva att han inte hade så
aldeles orätt. Hon visste mycket väl när hon gick
»utanför ramen»; men hon kunde icke motstå frestelsen
att göra det, ty det belönades altid med en skallande
applåd eller en stormande inropning för öppen ridå. Det
skall vara en mycket konstförståndig publik som inte
med välvilja upptar denna direkta vädjan till dess smak
för tillfället eller till dess beundran för personligheten,
och som ej på detta sätt stärker sin gunstling i den
tanken att när man är omtyckt så är alting tillåtet.

Och den närmaste följden af denna harm, var att
hon föresatte sig att hon skulle fånga den stränge domaren,
som tycktes vara mera klarseende än alla de andra.
Och när hon väl hade fångat honom, så vore det väl
ej så fasligt svårt att få honom blind på begge ögonen.
Om hon skulle låta honom blicka in i sina egna? Vore
inte de tillräckligt uttrycksfulla och vackra, tillräckligt
talande och klara, för att en sådan der ung man, vore
han än aldrig så allvarligt anlagd, skulle kunna se sig
solblind i dem, och glömma bort att vara så sträng,
derför att ögonens egarinna var så söt och så bedårande?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free