- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
333

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hälften fy Ides af buketter från beundrare och kamrater,

— det tycktes vara ett mycket ömt afsked ni tog ifrån
hvarann!

— Jag kan inte säga det! — svarade Lisen, som
nu skakat af sig allt sitt vemod, och hvars ögon lyste
af glädje öfver den utsigt som nyss öppnat sig för henne;

— han sa’ bara välkommen tillbaka, och så bad han
mig akta mig för ficktjufvar, när jag kommer till Paris!

— Jaså, ingenting annat! — Nå snälla Lisen, du
skrifver väl till mig när du kommer fram? Kom ihåg
att du adresserar brefvet till Gefle, för vi ska’ göra en
liten turné, jag och några af de yngre kamraterna.

— Jaså, ska’ ni ut och konkurrera med
landsortsaktörerna? Jag tycker att de stackrarne ha’ inte för
fett förut!

— Hvad bry vi oss om det? — Och så söta du,
glöm för all del inte att skaffa mig ett porträtt af
Croisette och ett af Wolter! Adjö! adjö! Kom nu
igen och var en rigtig stor aktris! Vi andra stackare,
vi få gå här vi, du är lycklig du!

Och så skildes de åt. Dörrarne stängdes,
stations-chefens pipa ljöd och tåget satte sig i rörelse. Då
ropade någon ute på perrongen ett lefve »för
nationalteat-rarnes hopp och framtid» och ett dånande trefaldigt
hurra ljöd medan tåget gled ut ur banhallen, näsdukar
och hattar svängdes och Lisen ansträngde sig, der hon
låg till hälften ute genom kupéfönstret, ifrigt att
ibland den böljande och hviftande mängden der inne
under hvalfven få se ännu en skymt af det ansigte som
från denna stund var henne det käraste och det vackraste
hon kunde få skåda.

Men förgäfves! Det syntes ingenstädes till, och
hon kände huru tårarne trängde på och ville upp i hennes
ögon, och för att dölja dem ville hon draga sig tillbaka
in i kupén, då just vid öfvergången af Nya
kungsholms-bron hon såg den unge mannen som stod lutad mot de
stängda grindarne och med giriga blickar mönstrade de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free