Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den ädlaste man på jorden blir lika säkert fullt så
tandlös och orkeslös som den eländigaste skurk — ja
den saken är i och för sig sjelf ingenting att vara stolt
öfver, eller att pocka på vördnadsbetygelser för.
Och likväl är det inte ovanligt att en hel del folk
pockar på stor slägt, just derför att de händelsevis inte
kommit att dö unga. Jag mins en gammal aktör —
ja, det vill säga, han var i många år anstäld vid
teatern, men aktör blef han aldrig — som i tid och otid
alltid framhöll att han var äldst, och derföi; fordrade
särskilda undantagsförmåner just af det skälet. Han
spelade bland annat mycket bättre biljard, än han
nånsin spelade komedi, och god hushållare som han var,
spelade han alltid mycket snålt, men med minne af
Polykarpus’ klassiska replik i Kronfogdarne: »När jag
super, är det rätt» — tålde han aldrig att någon annan
gjorde på samma sätt och derigenom kom honom att
någon gång få betala några lumpna partipenningar eller
möjligen ett par koppar kaffe.
En afton, det var i Norrköping, voro vi några
tillsammans hos deij gamle »Knato», som en värdshusvärd
den tiden kallades i våra förtroliga kretsar, och spelade
å la guerre, och vår gamle vän gick der och petade
ner den ena bollen efter den andra, och lyckades
verkligen att komma åt ett par potter. Men i tredje partiet,
fastän han höll sig i det längsta, blef han likväl slagen
af en liten bokhållare på en af stadens klädesfabriker,
som till på köpet gjorde en ordentlig gubbe o<Ji
triple-rade den gamle aktörens sista boll, så att den gick i
hålet med ens. Denne som bespetsat sig på potten,
blef ursinnig, kastade handlöst köen midt öfver biljarden
i hufvudet på . den lille bokhållaren, och utbrast med
sitt mest tragiska pathos, och efter sin sedvanliga,
dug-tiga harkling:
— Huff! Det är sakramenskadt nedrigt — huff!
— af en .sån der spoling, att gå och göra en töcken
der boll på en gammal karl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
