- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
341

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

person, hvars godmodiga och på samma gång något
tungsinta och allvarliga ansigte jag tyckte mig känna
igen sedan den tid, då jag ännu längtade till teaterns
brokiga och upprörda lif, utan att kunna eller få följa
min böjelse att komma dit. Men det var mig omöjligt
att strax få klart för mig hvar jag förut sett eller
träffat den lille mannen. Vid den första repetition som
jag var med om, satt han vid sufflörbordet vid pjesen,
och det första spektaklet, ett af Jolins skådespel,
sufflerade han ifrån luckan. Sedan såg jag honom mest i
denna lika vigtiga som föga afundade position, och var
det derför som han mest uppträdde i of van omtalade
kostym, i hvilken han med det mest orubbliga lugn i
verlden mottog alla de störtskurar af mer och mindre
oförtjent klander, som alltid bryta löst öfver sufflören
när en vigtig replik sagts baklänges eller en storartad
sorti från scenen icke blifvit tillbörligen applåderad.
Han ryckte då endast på axlarna med en oefterhärmlig
min af sårad värdighet, skrufvade rökmössan en smula
på sned, tog sig en dugtig pris ur en liten aflång
snusdosa, som han alltid hade i fickan, gjorde derpå en
sväng ut genom kulissen och satte sig i en mörk vrå
bakom fonden, till dess den vanliga ringningen
förkunnade aktens början och han på nytt dök ned i sitt
mörka hål för att återigen utsättas för samma orättvisa
behandling,

Jag hade fått en liten roll i det nämnda
skådespelet, der en af akterna framstälde det inre af en
jern-grufva, och der jag skulle komma ned uppe från taket
i en tunna, hvilket generade mig på det allra högsta.
En tjenstvillig kamrat passade nämligen på att på
qväl-len medan vi klädde oss, omtala att i Falun hade förra
året tåget gått midt af, just när den som då spelade
grufarbetarens roll, väl hade kommit nedanför suffiterna,
och både tunnan och dess innehåll hade med hej
dundrande fart kommit direkte ned på golfvet, der tunnan
gått i kras, och den då uppträdande aktören fått sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free