Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par tänder utslagna ur munnen, fast han för öfrigt
inte lidit någon skada. Medan jag nu satt deruppe i
den svängande tunnan började jag fundera hit och dit
på den der opåräknade resan, och när repliken föll och
maskinisten skulle börja fira på linan, gjorde han detta
så tvärt att tunnan svängde till, lutade sig på kant och
skaffade mig några als icke behagliga symptomer af en
börjande sjösjuka, hvarefter jag kom ned på scenen i
en sinnesstämning, som als icke passade för en gammal
och van stigare eller jernbrytare. Första och närmaste
följden deraf var att jag alldeles totalt glömde min
första replik, och hade säkert förblifvit stum som en fisk,
om inte den lille mannen i luckan välvilligt hade hjelpt
mig på trafven- Efter en stund skulle jag gå upp igen
samma väg, men det undandrog jag mig helt behändigt,
i det jag i. stället knogade mig ut i kulissen och lät
tunnan gå tom till väders, bäst den behagade. Detta
var visserligen inte rätt, men å andra sidan tyckte jag
också att det var väl mycket att ännu en gång våga
armar och ben på denna temligen osäkra elevator, och
detta i synnerhet derför att jag inte hade mera än elfva
kronor i veckan. Mitt tilltag att på detta sätt förändra
regien i Jolins pjes inbragte mig visserligen en skrupens
af den stränge direktören, som icke var känd för att
lägga fingrarne emellan, när det gälde aktörs- eller
aktrisnycker, men då jag sanningsenligt sade honom att
jag fått svindel och hållit på att ramla ner på
teatergol fvet, så nöjde han sig med att med sin vanligtvis
något beslöjade stämma mumla: »Herrn kunde ha’ talt
om att herrn hade så dåligt hufvud, så hade jag inte
engagerat herrn!» — och dermed fick saken vara slut.
Jag fick sedan höra att, om gubben den qvällen
spelat någon af sina komiska triumfroller, i hvilka han,
på mer än ett sätt, var oupphinnelig, så hade jag nog
inte sluppit undan så lätt. Men nu spelade han just
denna qväll till min lycka en tragisk roll, — en
gammal blind bondgubbe för resten, och han var aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
