- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
343

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckligare än då, — och heller aldrig skralare aktör.
Men det trodde han naturligtvis inte sjelf utan släpade
på med sitt tragiska patos af hjertans grund, och var
öfver sig lycklig af att, som han tyckte, en gång få
vara i sitt rätta element, och inte behöfva lägga band
på sig, som han måste göra, när han spelade komedi.

När akten var slut och den lille sufflören kbm upp
ur luckan med rökmössan på sned och den
gammalmodiga rocken hängande omkring sin magra lekamen, bunden
som den var om lifvet med en hopsnodd gammal
yllehalsduk, gick jag rätt fram till honom med utsträckt
hand, då jag till min stora förvåning fick se att han
skrufvade på glasögonen och satte den ena foten framom
den andra, liksom han velat intaga en försvarsställning
mot något med säkerhet väntadt anfall. Pjesen som han
aldrig lemnade qvar i luckan — af försigtighet som jag
sedan fick veta, då jag blef närmare bekant med honom

— höll han troget under ena armen, och mötte mig med

en misstrogen och mönstrande blick, som visserligen
försökte att se barsk ut, men ändå var from och litet

spelande som ett lekande barns.

— Jag kommer för att tacka herrn för hjelpen! —
började jag, i det jag sträckte fram min hand emot
honom, — det var särdeles vänligt, och så i rättan
tid sen!

— Hvasa? — stammade han mycket förvånad, i
det han stirrade på mig genom glasögonen, — tackar
herrn mig? Hör nu, om det der ska* vara drift–––––––––-

— Drift? —upprepade jag, lika förvånad som han,

— det kan väl aldrig komma i fråga! Det är mitt
ärliga allvar! Hade herrn inte hjelpt mig, så hade jag
hängt der i tunnan som en annan torsk, så stum hade
jag varit.

— Herrn måtte inte vara gammal vid teatern? —
fortfor han efter en paus, under hvilken han skrufvat
upp glasögonen litet högre, och sett på mig från
huf-vud till fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free