- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
344

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Åhnej, visst är jag tämligen nybörjare, —
svarade jag; — men ett par, tre år har jag alt varit der
ändå, om det skall kunna räknas för någon tid, när det
gäller en så svår sak.

— Och ändå kommer herrn och tackar den som
sitter i luckan? — frågade han med lika förvånad ton
som nyss, i det han mönstrade mig ånyo.

— Ja, hvarför skulle jag inte göra det, när han
gjort mig en så väsentlig tjenst, som herrn gjorde nyss?

— Hvarför? hvarför? — upprepade den lille
mannen, i det han med ena handen dök ner i sidofickan på
den långa rocken och fick upp sin snusdosa, som
antagligen varit svart från början, men som nu af ålder och
flitigt användande blifvit rödbrun i kanterna, — ska’
det vara en liten pris?

— Tackar!

— Så gammal är herrn väl ändå vid teatern, —
fortsatte han i det han stoppade ner dosan igen, — att
herrn vet, att sufflörn är allas syndabock, och att han
måste ha’ ovett utaf både stora och små?

— Ahja, det har jag nog fått lära migl —
svarade jag.

— Nå, och ändå är herrn höflig mot mig, och
kommer till och med och tackar mig för hjelpen? Det
har då aldrig händt mig förr! Gubben är ändå en af
de hyggligaste jag haft att göra med; men ännu aldrig
har han sagt tack åt mig. Men när det rigtigt knipit
till — det vill säga, när han tagit upp något nytt stycke,
hvilket just inte händer så ofta, och hvilket han aldrig
gör utan att vara piskad till det, — så brukar han
altid säga, när det är slut: »Det var förbannad t bra
att herrn inte sa* ett ord i qväll, för den här rollen
kan jag sofva och spela!» — och då vet jag att han
fått minst halfva rollen i sig ur luckan. — Men de
andra, de ä’ så mycket värre, och värst äro de som duga
minst till, åh, herrn skulle höra dem bara! i
synnerhet den der långa Brunertz, han som spelar älskare och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free