- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
350

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allmänt erkänd och gängse. Den tiden fans nämligen
på våra svenska scener inte mer än en realist, eller till
och med naturalist om man så vill, och det var Georg
Dahlqvist, men detta år gästade han icke den gamle
direktören, som han annars ofta nog brukade.

•— Ja, har herrn lust nu, så gå vi! — sade han,
i det han kom fram till mig, svängande käppen på ett
hotande sätt framför mig; — men har herrn något
roligare på tapeten, så låt bli! För upprigtigt sagt, så
är det ingenting att bjuda på ?

— Jo tack, jag går gerna med, — svarade jag, —
såvida herrn inte hellre är ensam; men är det så, så
var bara så god och säg ifrån!

— Anej, ensam är inte så värst roligt att vaia!

— svarade han med något tungt och tryckt i tonen, i
det han drog ner pelsmössan ännu djupare i pannan, —
och det har jag altid godt tillfälle till på
mellanstunderna! — tilläde han efter en paus, i det han gick före
mig ner för trappan ut till gatan.

— Det var en dugtig käpp herrn har! — yttrade

jag för att säga någonting.

— Ahja, den kan man ge ett godt rapp med, i
fall det skulle behöfvas! — svarade han, med en ton
hvars fromma spakhet bildade en besynnerlig motsats
till åtbörden, hvarmed han stötte käppen i trätrappan,

— och den kan nog vara bra att ha* när man går hemåt
i mörkret sent om qvällarne. I synnerhet när gubben
spelar tragedi, för då predikar han så långsamt, så det
aldrig blir slut före elfva åtminstone!

— Herrn tycks inte sätta honom särdeles högt som
tragisk skådespelare! — inföll jag, —- och att döma
efter livad jag sett i qväll, tror jag nog att herrn har
rätt.

— Visst fan har jag rätt! — sade han, i det han

sköt upp dörren åt gatan, hvarefter han blåste till med

ett ljud som lät liksom en half hvissling; — phy, så
der ja! Nu yr det också! Ja si, det här Upsala, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free