- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
351

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är en liten rar ovädersstad här midt på
Uplandspanka-kan! Slå upp rockkragen herre, jag drar ner
kapuschongen, och så stretar vi på! Det är inte långt, bara ett
stycke bort på Dragarbrunnsgatan, midt för gamla
pumpen! Jaså, herrn tycker också att han var dålig i qväll?

— Ah, om inte just dålig — svarade jag
försigtigt-vis, — så nog kunde han ha varit bättre!

— Jo, jag skulle tro det! Och den här blinda
bondgubben är ändå en af de drägligaste af hans roller
i den vägen. Men herrn skulle se honom i ett litet
stycke som heter »Hemkomsten» eller i en stor femaktare
som heter »Gottfried Schläger», der är han komplett
omöjlig. Och då kan den karlen göra sådana herrliga
saker 1 Men, hvar och en har sin lilla vrå i hjernan,
der det står galet till: Tror herrn inte det?

Jag visste inte hvad jag skulle svara, och inskränkte
mig derför till ett långdraget: hm! — hvilket kunde
vara både ja och nej.

Som snöyran nu blåste oss rätt i ögonen, tyckte
han antagligen att det icke var skäl i att säga något
vidare, hvarför han tigande fattade min arm och vi
stretade oss fram till Dragarbrunsgatan, der vi snart stannade
utanför ett envånings trähus, som antagligen förr i
verl-den varit rödt, men som nu hade blifvit svartbrunt af
ålder och mångårig kamp med oblida höstar och vintrar.
På den stora inkörsporten fans det en mindre gånglucka,
och genom den kommo vi in i en mörk portgång och
derifrån på en stor gård, öfver hvilken yrvädret svepte
fram i en äkta uppländskt raseri, och vid sjelfva hörnet
af det gamla husets knut ryckte af mig hatten och
kastade den tillbaka, in i portgången, medan min nya
bekantskap undertiden öppnade en förstugudörr på
rucklets framsida och inne i dörren vände sig om för att
se om jag fortfarande var med. När han inte fann mig
i hälarne på sig, gick han ut igen till knuten vid
inkörsporten, och yttrade med ett egendomligt småfnitter,
i det han betraktade min jagt efter hatten:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free