- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
356

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skada. Men så der ja, tag nu en stol, herre, och låt
oss sedan göra heder åt anrättningen!

Det lät jag inte säga mig två gånger, och efter ett
ögonblick suto vi midt emot hvarandra på hvar sin sida
om bordet, och läto oss väl smaka. Den lilla tumlaren
fy Ides och min värd drack mig till, skar ett par dugtiga
skifvor af limpan, och ropade efter ett ögonblick, i det
han skyndade upp från stolen:

— Nej, men, så jag dukar! Jag har ju glömt
kumminosten!

Och så bar det af igen till den outtömliga
sälskins-kofferten, ur hvars ena hörn han tog upp ett stycke ost,
väl inlindadt i tredubbelt papper, och innerst omgifven
af ett stycke staniol, som han omsorgsfu.lt vek upp ifrån
den sidan på hvilken den skulle skäras, b varpå han
satte sig igen, och bredde sig en försvarlig smörgås, i
det han sade, pekande på osten:

— Se, staniolen är aldeles nödvändig! Först och
främst håller den osten frisk, och sedan så hindrar den
lukten att sprida sig. Om sommaren har jag den alltid
i kakelugnen och håller spjället öppet; men det går inte
an nu, när man får lof att elda! Ja, håll nu till godo
med hvad huset förmår, och var inte rädd för att
förrådet är litet! Det är Distingen i nästa veckk, och då
skall jag proviantera på nytt!

Sedan han sagt detta, inträdde det vid en måltid
vanliga ögonblicket då magen är sjelfherrskare och
absolut vill hafva sin första hunger stillad, och då litet
hvar tycker att det är obeqvämt att tugga och prata
på en gång. Det är måltidens behagligaste ögonblick,
och derför är det rent af ett barbari att störa detfa
välbefinnande genom bullrande taffelmusik, eller ett
obligatoriskt kallprat, som egentligen generar både den som
talar och de som höra på.

Jag för min del gjorde täta påhälsningar i den
större fajansburken, och min värd tuggade och stirrade
rätt framför sig en lång stund, som om hans tankar va-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free