- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
360

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till sin burnus, tog upp ur inre bröstfickan ett
cigarfo-dral och kom tillbaka till soffan der jag satt mig, i det
han bjöd mig den ena af de två cigarrer som fodralet
innehöll.

— Jag gissar att du tycker om ett bloss på maten,

— sade han, i det han hem tade ljuset från bordet, for

att låta mig tända min cigarr; — och ibland tycker

jag också att det är godt; det vill säga, när jag har

sällskap, ty ensam måtte tusan sitta och röka!

— Ja, men det är ju också ett sällskap! —
menade jag,o i det jag tände min cigarr.

— Ahja, det förstås! — medgaf han, i det han
tände sin egen cigarr och derpå satte ljuset på bordet,
hvarefter han kom tillbaka och slog sig ner i soffhörnet
midt emot mig; — men jag har inte mycken smak for
mamsell Nicotine, det är ett farligt fruntimmer, om man
är allt för ofta tillsammans med henne.

— Kanske vi inte borde röka härinne, der du
sedan skall ligga och sofva?

— Det gör ingenting jag är van vid tobaks-

lukt har ju haft snushod i fem, sex år, vet jag!

Men hör nu, säg mig nu hvar vi sett hvarann förut, ty
att jag sett dig, det är säkert, fast jag inte kan påminna
mig hvar.

— Det var just i lilla snusboden, på
Malmskilnads-gatan! — svarade jag, i det jag lutade mig fram emot
honom; — känner du verkligen igen mig sedan den
tiden ?

— Nej, jag känner inte igen dig; men det
före-sväfvar mig som ett dunkelt minne! — svarade han i
det han såg på mig genom glasögonen; — men det är
så mycket som är dunkelt för mig från den tiden!

— Ja, jag var så mycket pojke då, och har väl
förändrat mig åtskilligt sedan dess, — inföll jag, — annnars
var det egentligen till din fru som jag hade ärenden den
tiden, och inte till dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free