Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde jag för hustru mins skull, ty hon kunde inte lefva
utan teatern, och det fast den just inte inbringat henne
mycket rosor medan hon var der:
— Ja, men när din hustru dog? — frågade jag
— hade du då inte kunnat — —
— Annulera kontraktet, menar du? Jo gudbevars,
det hade jag kanske kunnat, men det ville jag inte!
Det sista hon sade i lifvet så var det: gå tillbaka till
teatern, det är lifvet! Sitt inte qvar här i boden, det
har varit döden för mig, och det skall bli’ det äfven
för dig. — Och hon hade nog rätt, min stackars
hustru! Det var längtan efter teatern, som dödade henne,
och när vi ändtligen beslöt oss för att gå dit igen, då
var det försent, då hade hon redan döden i faggorna.
— Men hvarför gick ni då nånsin derifrån? —
frågade jag åter efter en paus.
— Ack kära du, det är en hel historia, en hel
tragedi om du så vill! Ar du sömnig, eller vill du att
jag skall tala om den för dig? Jag har aldrig talt om
den för någon, derför att det fans ingen af dem här
som kände henne, utom gubben sjelf, förstås — för vi
hade engagement hos honom förut också, — men du är
ju en gammal bekant, du kände henne, du mins henne
n°g — — hur är det, mins du henne rigtigt?
— Ja, jag tycker att jag mins henne aldeles klart!
Hon var mycket blek, mycket mörk; men hon måste ha’
sett särdeles bra ut, innan hon fick det der sjukliga
utseendet som hon då hade!
— Sett särdeles bra ut? — utropade han lifligt, i
det han steg upp och gick med stora steg fram och
tillbaka mellan soffan och dörren; — hon var skön du,
bildskön, kan man gerna säga! Hon var vackrare än
Emelie Högqvist, Fanny Westerdahl, Georgina Wilson
och alla den tidens teaterskönheter tillsammans. Och
en sådan talang sedan! Hon var ovilkorligen den tidens
förnämsta skådespelerska i vårt land, och ändå — o
ödets bittra ironi — fick hon dö i den lilla kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
