- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
368

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ganska utvecklad vurm för teatern, fastän det hittills
aldrig fallit mig in att vid den söka mitt lefvebröd,
så var det naturligtvis med glädje, som jag mottog
kallelsen att blifva ledamot. Den som anmälde mig var
en lång, vacker, ljuslätt gymnasist med ett namn som
har stora vetenskapliga anor i vårt land; han var
passionerad för allt hvad teater hette, och blef sedan också
mycket rigtigt skådespelare ex prof esso, och blef en
mycket god sådan, hvilket man just inte kunde vänta
af hvad han visade i början. Vi blefvo snart goda
vänner, ja rigtigt lif och själ, kan man säga, och det
låg väl närmast deruti att jag från början beundrade
både hans prägtiga utseende och hans glada, frimodiga
och dugtigt egenkära väsende, — allt egenskaper, som
jag totalt saknade och derföre satte så mycket mera
värde på hos andra. Han var sällskapets själ och allt

i allom, och derföre hade han också blifvit utvald till

dess teaterdirektör och ledare, och det var som sådan
han ifrån början lade an på mig som en stilla, fredlig
och alltid medgörlig arbetsmyra, åt hvilken man kunde
anförtro hvad som helst, och på hvars axlar man kunde
lassa den ena bördan efter den andra, utan att han
knotade eller lät höra så mycket som ett knyst. — Ja,

apropos det, du har väl hört att man kallar mig för

»myran», inte sant? nog har du det?

Jag kunde inte neka till att så var fallet, och
efter en stund återtog han med melankoliskt småleende:

— Det var min vän i Linköping, som hittade på

det namnet åt mig, och sedan dess har jag också fått

heta det hvar jag har varit; vete tusan hur det har gått
till; men det måtte ha’ spridt sig från den tiden; eller
också ha’ flera än han tyckt att vedernamnet passade
för mig och derför har man döpt om mig till det hvar
jag varit. Nåja, det är icke något skällsord och jag

tar gerna emot det! Det lilla djuret har sina förtjen-

ster, och jag har väl kanske dragit mina fattiga strån
till stacken, jag också, om det också bara varit små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free