- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
369

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strån; men det har inte uteslutande varit mitt fel.
Det är inte alla som få tillbringa sitt lif med att dra’
timmerstockar, åtminstone har jag aldrig haft hvarken
tid eller lust till det! -— Men det är detsamma, nog

af, »myran» har man kallat mig öfverallt, och myra

kommer jag nog att bli så länge jag går här och
stretar! — Vårt största bekymmer, min väns och mitt,

var hur vi skulle bära oss åt att få fruntimmer till

att uppträda på våra föreställningar. Hittills hade man
inom detta sällskap, som inom så många andra af samma
slag nöjt sig med att utdela qvinnorollerna i styckena
åt de af sällskapets medlemmar, som hade det qvinligaste
utseendet, och sådana fans det nog; men det ledsamma
i saken var att deras stämmor i de flesta fall gjorde
ett förskräckligt våld på illusionen, så fort de öppnade
munnen. De försökte visserligen att tala i falsett så
mycket som möjligt; men i mera agiterade scener hände
det att de glömde af sig och att från den sköna [-ungmöns-] {+ung-
möns+} läppar ett och annat utrop i djupaste bas kom

hela auditoriet att slå till ett gapskratt, just när
situationen var som mest gripande och allvarlig.

Det der, insågo vi båda, var ett missförhållande
som borde ändras; men hur skulle det gå till?
Papporna och mammorna i Linköping tyckte nog som den
bekante upsalaprofessorn, hvilken på Gustaf den tredjes
uppmaning att professorerna borde inbjuda studenterna
till sina hem, för att deras seder i damernas sällskap
skulle bli mera slipade, helt öppenhjertigt svarade: »Ja,
tackar underdånigst, ers majestät, men vi vill inte ha’
våra döttrar till slipstenar åt studenterna* — och om

inte några af de mera framstående familjerna ville göra

början med att låta någon af sina yngre qvinliga
medlemmar uppträda hos oss, så insågo vi att reformen
skulle krypa i skrinet. Det fans nog en och annan
syflicka eller bodmamsell, som inte begärt bättre än att
få vara med, och som voro fullt ut lika hyggliga som
några adelsfröknar; men det visste vi mer än väl, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free