- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
370

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i ett så aristokratiskt samhälle som »lilla Stockholms»,
skulle ett försök i den vägen för alltid hafva så nedsatt
oss i den allmänna opinionen, att troligen Ephorus
förbjudit hela tillställningen. Medan vi gingo der i dessa
djupa bekymmer — vi hade nemligen föresatt oss det
djerfva vågspelet att vi skulle på nyåret uppföra
»Itin-garen i Notre-Dame», och att »Esmeralda» ovilkorligen
skulle spelas af ett fruntimmer, slog en dag som en
bomb den underrättelsen ner ibland oss att Oscar
Anderssons nybildade sällskap hade för julsejouren hyrt
Linköpings teater, och att det skulle uppträda derstädes
ända till medlet af februari. Detta sällskap var redan
då kändt för sin stora rikedom på vackra fruntimmer,
nch fastän vi ogerna ville uppträda som konkurrenter
till en teaterdirektör med ett sådant renommé som hans,
föresatte vi oss ändå att vi skulle försöka genomföra
vår plan.

Jag var så mycket angelägnare att den skulle gå
igenom, som jag hade fått på min lott att spela
Qvasi-modos roll; man ansåg nämligen att jag med min lilla
figur och mitt knotiga ansigte, skulle ha’ bra mycket
lättare än någon annan af sällskapets medlemmar att
göra mig så vanskaplig som möjligt. Jag hade redan
börjat göra studier för den ohyggliga maskering, som
jag ihågkom från Malmströms uppträdande på Nya
teatern i Stockholm, och jag föresatte mig att jag skulle
bli ännu vederstyggligare än han, hvilket icke ville säga
så litet! Huruvida jag ens på tio mil nära skulle kunna
efterlikna honom i hans utmärkta sätt att spela rollen,
derom bekymrade jag mig föga. Jag bara drömde natt
och dag, nere på apoteket såväl som i min lilla
vindskammare, om den mest hänförande Esmeralda, som
någonsin en van skaplig dverg burit på sina armar här i
verlden.

Försänkt i drömmar af detta slag stod jag en
eftermiddag inne på apoteket och höll just på att bereda
ett dragplåster på en stor sämskskinnsbit — det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free