Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är du alldeles bindgalen? — frågade jag häpen
— och vi skulle våga att spela en sådan pjes och ha’
rigtiga aktörer till publik! Nej, se då vågar jag
åtminstone inte spela någon Qvasimodo, det vore detsamma
som att gå till döden!
— Ah hvad du är för en tokst olle! — fortsatte
min vän skrattande, — jag ska inte genera mig ett
dugg för att spela Claude Frollo, fast det är Oscar
Anderssons egen roll, och fast han lär ha’ inöfvat den för
Torslow, som han för resten lär imitera alldeles djekligt
styft! — Och du ska’ få se att han kanske blir så
förtjust så han tar och engagerar mig till på köpet!
— Ja, den som vore så modig som du! — suckade
jag, i det jag slog mig ned i min principals gamla
skinnsoffa, men jag kommer då aldrig att våga — —
— Är du kruka, så får du bli sufflör, och jag
låter Bränder spela Qvasimodo i stället! — hotade mig
direktören, i det han slog mig ett dugtigt slag på knät,
så att jag rusade upp igen, mycket fortare än jag
kommit ned; — han begär inte bättre! — fortfor han efter
ett par ögonblick, — och det är derför bäst att du
bestämmer dig så godt först som sist!
Naturligtvis bestämde j tg mig också, ty jag hyste
redan då en instinktlik fasa för sufflörens, i ordets
egentliga mening, underordnade plats, — och det fast han
hos sällskapet D. V. endast var åsidosatt, det vill säga
att han sufflerade från kulissen på ena sidan; det var
liksom jag haft en aning om att min egentliga
verksamhet för kommande tider skulle komma att utvecklas
under teatergolf vet. Och vi fortsatte derpå en lång
stund våra djupsinniga öfverläggningar, till dess
slutligen min principal öfverraskade oss båda två i hvar
sitt hörn af sin skinnsoffa, med fotterna uppe på sitsen,
hvilket höll på att kosta mig min plats, ty om det var
någonting som gubben ansåg heligt och oantastbart, så
var x det nyckeln till giftskåpet och hans gamla
skinnsoffa. Jag skyndade att kasta ner fotterna, när gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
