- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
373

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tog i dörren, men min vän, som var snartänktare än jag
och dessutom redan då bättre aktör, låg helt lugnt qvar,
höll händerna emot sin mage och antog, ett lidande
utseende, medan han emellanåt gjorde förfärliga grimaser.

— Hvad vill det här säga? — röt apotekarn i
dörren redan, i det han kastade de mest mördande
basiliskblickar på oss båda; — hur understår ni er––––––-

— Jo — jo — det är så att — att–––––––––––––-

stammade jag i det jag rusade upp ur soffan som en
pil, — det är så, att — —

— Ah! jag dör! — stönade min vän med en
förfärlig grimas och drog upp knäna ända till hakan: — oj,
oj, oj, hvad det rifver — hvad det sliter — hjelp! jag dör!

— Hvad är det med honom? — frågade apotekarn
häftigt, i det han icke utan en ganska tydlig
förskräckelse tittade åt soffan, der min vän spände klackarne i
skinnet, så att det blef stora gropar efter dem, — är
han illamående?

— Ja, jag tror — — oj, oj! — jag tror att jag
har fått kolera! — stönade teaterdirektören.

— Ko — — kolera? — frågade apotekarn
bleknande, ty han var just inte någon hjelte af sig, och
koleran hade verkligen gått på hösten i Norrköping.

— Ja, det är derför som jag gifvit honom
Thiele-mans droppar, och höll på att gnida honom, när
apotekarn kom! — tillfogade jag, som började inse, att
jag på detta sätt kunde rädda mitt skinn.

— Gnid då, bäst fan herrn vill! — ropade
apotekarn, i det han rusade ut på apoteket igen, och
der-ifrån in i sin våning; — i det han likväl vände sig
om i dörren ock skrek med förtviflad stämma: — men
akta soffan, det säger jag er!

Knappt var han ute, förr än min vän rusade upp
från sitt plågoläger med ett gapskratt öfver sitt lyckade
puts, och utropade i det han strök tillbaka sitt vackra,
ljusa hår som han vid apotekarns inträde dragit ner
ända öfver ögonen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free