- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
375

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utom direktörsparefc sjelf, räknade man der bekanta
namn sådana som Natt och Dag, de båda Sandströmarne,
Berglund, Ljungdahl, komikern Hallberg, samt en hel
mängd unga, vackra flickor hvilkas namn sedan genom
ingångna äktenskap blifvit helt och hållet förbytta, och
hvilka det derför inte är skäl att nämna så, som de den
tiden stodo på affischen.

Det första spektaklet som annonserades var August
Blanches »Döden fadder», och du kan väl tänka dig
att de som icke försummade att skaffa sig biljetter, så
var det ledamöterna af sällskapet D. V. och framför
alla min vän och jag, som ju på sätt och vis voro
sällskapets styrpinnar. Dagen var ju också särdeles
lämplig, åtminstone för mig, och alla dem som i likhet med
mig hade en kondition, ty det vankades alltid
julpenningar, om summan också inte var så stor, och
gymnasisterna fingo alltid något hemifrån, om de stannade
qvar i staden under ferierna, och det gjorde de flesta,
när det var teater i staden.

Vi hade skaffat oss en billig plats, min vän och

jag, och när vi på qvällen giugo dit, sedan vi först

kostat på oss ett glas punsch inne på stadskällaren, i
samma hus som teatern, öfverenskommo vi om att ha’
både ögon och öron öppna för att bland de uppträdande
damerna kunna utse åt oss en Esmeralda.

Första akten gick. Vi hade ofantligt roligt åt
Hallbergs kolar-Knut, och fingo rigtiga frossattacker,
när vi fingo se Gustaf Sandströms håliga ansigte, när

han som Döden sjelf steg fram i aktens slut med sitt

timglas på hufvudet och sin stora lie i handen. Under
andra akten mönstrade vi de uppträdande fruntimren
både hos brukspatronens och vid badorten, men det fans
ingen, som egentligen tycktes oss passa för den svåra
och fordrande uppgiften.

Men så kom tredje akten med den vackra och
anslående dekorationen i Dödens rike, der han visar på
de många ljusen som brinna med så olika glans, —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free