Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förbigående sagt, det bästa i hela pjesen, och det
som bär de klaraste spåren af Blanches bitande
sarkasmer och rika humor. När mot tablåns slut, melodramen
börjar i orkestern och Döden på Knuts fråga hvad det
skall betyda, svarar, »Det bebådar dens ankomst, som
är mäktigare än jag» — — så fattades vi båda på en
gång af en underlig känsla, vi stötte på hvarandra med
armbågarne, och hviskade hastigt: »få nu se!» och
sedan fäste vi väntansfullt ögonen på den mörka fonden,
från hvilken vi förestälde oss att uppenbarelsen skulle
komma! Och mycket rigtigt, derifrån kom den också.
Vid ett tremulerande forte i orkestern gick fondstycket
upp i höjden, och den syn, som nu visade sig för våra
och hela den öfriga publikens häpna blickar, var i
sanning sådan, att om jag lefde i hundra år, skulle den
ändå stå lika klar för mina ögon som den gjorde denna
Annandag jul i staden Linköping.
Omgifven nästan af ett ljushaf, tyckte vi då, och
under en gnistrande stjernhimmel, stod der en ung
qvinna af nästan öfverjordisk skönhet. På det mörka
håret strålade ett diadem af stjernor, den hvita, fotsida
drägten föll som ett lätt moln öfver den smidiga och
likväl fylliga gestalten; ett par klara, djupblå ögon
kastade en glänsande blick ut öfver åskådarplatsen, och i
det hon långsamt höjde en bildskön arm med den
finaste lilla hvita hand emot den tillbakastudsande Döden,
utbrast hon med djup, dallrande stämma i de bekanta
ord hvarmed odödlighetens gudinna möter allförhärjaren
döden:
»Tillbaka, oförvägne! ja tillbaka,
Ty du vid gränsen af ditt välde står!»
Det gick vid dessa ord som ett elektriskt slag
genom hela salongen. Hvar och en satt der i andlös
tystnad, lyssnande till de djupa, underbara ljuden, långt
efter sedan de tystnat, och sedan förhänget redan
sat-sig i rörelse för att långsamt skymma bort den undert
sköna synen. Innan ridån ännu hunnit golf vet utbrast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
