- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
379

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag var visserligen litet rädd för den der visiten;
men i alla fall lofvade jag att följa med, och derpå
gingo vi upp igen’ och intogo våra platser. Men nu
hade åtminstone för mig, hela stycket förlorat sitt
intresse, och när Knut väl gjort sin lustiga sväng med
sängén och Döden med lång näsa sjunkit ned genom
golfvet utan att få någonting med sig för allt sitt
besvär, så drog jag inte ens på munnen, fastän man
gapskrattade rundt omkring mig, utan satt der endast
andlöst väntande på att Odödlighetens gudinna skulle
uppenbara sig på nytt.

Men vänta fick jag, ty August Blanche var nog
bättre teaterförfattare än så: Han upprepade inte en

effektfull scen två gånger, om också aldrig så många
svärmiska apoteksele ver sute och väntade på en förnyad
uppenbarelse af en skönhet, som kanske skulle förlora
sig om den uppträdde två gånger på en qväll!

När spektaklet var slut, gingo min vän och jagin
på stadskällaren och åto qväll, och den bjöd jag på, tack
Vare julpenningarne, som jag tyckte rigtigt brände i min
ficka. Det var nog också inte utan, att jag hyste en
viss aflägsen förhoppning om att vi derinne skulle träffa
någon af de manliga medlemmarne af teatersällskapet,
af hvilka man skulle kunna få veta något närmare om
den unga aktris, som i odödlighetens ljusa skepnad tagit
hela min dödliga varelse i besittning. Ty det kände
jag mycket väl, att från och med i qväll var jag bekajad
med en åkomma, som jag förut aldrig känt några
symptomer utaf, och mot hvilken alla remedierna på gubbens
apotek föga kunde hjelpa — jag hade nämligen blifvit
kär öfver öronen i den vackra aktrisen.

— Nå men, hörde ni då inte als något af hennes
— — hennes lyte den gången? — frågade jag
slutligen litet tvekande, ty jag ville inte gerna vara
ogrann-laga; men jag var också ofantligt nyfiken.

— Nej, intet spår! — svarade min värd, med en
sorgsen skakning på hufvudet; — och det var just min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free