- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
382

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi bugade oss, och min vän steg fram några steg,
medan jag stod qvar vid dörren, derifrån jag hade god
tid att betrakta den namnkunnige teaterdirektören,
medan han sysselsatte sig med min vän. Han var klädd
i en kort, ljus rock och mörka benkläder och väst, och
på hufvudet, på sned på det mörka, lockiga håret hade
han en hvit nattmössa med topp och tofs, samt framför
sig på bordet ett öppet litet bleckskrin fullt med
penningar och en öppen, smal räkenskapsbok. Blicken som
han kastade på oss, var först tämligen missnöjd, men den
klarnade alt mer och mer, ju längre han betraktade min
väns friska och behagliga utseende, och han mätte
honom alt mera uppmärksamt, under det denne steg ännu
ett par steg fram och frågade:

— Ar det herr direktör Oscar Andersson?

— Oscar Anderson rätt och slätt! — svarade han
hastigt, i det han såg på oss med en stolt och leende
blick, — behöfs inte något vidare, titlar kunna vara
öfverflödiga! Men hvad är det som förskaffar mig nöjet?
Söker herrame kanske engagement?

— Nej! — svarade min vän - något förvånad, —
vi skulle önska tala med herr direktören — —

— Herr Anderson ska’ jag be’ att få heta! —
svarade denne med ett visst patos, — det fins inte mer
än en direktör i hela Sverige, och han heter Olof Ulrik
Torsslow: Vi andra är bara stympare och krabbsaltare

emot honom! Men var så god och sitt ner, och låt mig
höra hvad det är fråga om! — Ar det herrns betjent?
— frågade han efter en stund och visade på mig som
ännu stod qvar vid dörren, sedan min vän, mera
försigkommen, redan helt bekvämt slagit sig ned i en stol vid bordet.

— Nej! — svarade min vän skrattande, — det
är provisor Reuter, som är meddeputerad från
sällskapet D. V. här i staden.

Här ljög min vän litet, ty jag hade ännu inte tagit
någon provisorsexamen; men bara det låter bra, så
generar man sig inte för sådana småsaker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free