- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
389

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingen framtid för sig vid teatern. Men det skall jag
här högtidligt lofva herrarne, att om hon kan spela
Esmeralda hos er, så att alt aflöper utan skandal, så
öka’ hon gerna få vara qvar! Mjukaste tjenare, mina
herrar! Mycket roligt att få göra herrarnes bekantskap!

Och dermed afskedade han oss, på en gång vänligt
och litet storartadt, ungefär som jag tänker mig att en
furste afskedar ett par bugande supplikanter.

Nedkomna utför trappan stannade vi på gården och
sågo på hvarandra en stund, och derpå brast min vän
ut i ett skratt, nästan lika våldsamt som det vi nyss
varit vittne till derinne.

— Hvad skrattar du åt? —frågade jag förargad;
— jag tycker snarare att det är att gråta åt, jag!

— Att menniskan talar i näsan — svarade han
muntert, — det tycker jag är komiskt, jag! Men det
var då en förbaskad otur, när hon ser så bra ut.

— Jag är säker på att det är bara förtal! —
utbrast jag häftigt, i det vi trädde ut genom porten, —
det är ljabal, det kan du lita på! Fans det ett spår af
någon näston i går afton? Nej, inte det ringaste!

— Ja, fan vet, när jag rätt tänker efter! — sade
min vän skrattande, — det var nog inte så aldeles utan!

— Adjö! — ropade jag och ville rusa min väg;
men då högg han tag i min arm, klämde den ett tag
så jag var färdig att skrika och sade helt lugnt:

— Seså, var nu inte tokig. Det första vi nu ha
att göra så är det att gå upp på teatern, för att få reda
på hvar hon bor, och sen göra vi henne en visit med
detsamma, så ha vi saken på det klara!

— Tror du verkligen att det går an? — frågade
jag midt emellan gjädje och ängslan; ty jag ville nog
gerna få se henne på närmare håll; men jag var också
rädd för att få bekräftelse på att hennes direktör hade
rätt; — tror du att vi kan — —?

— Ja, hvarför skulle vi inte kunna det? —
svarade han helt sorglöst och ledigt, — kom du bara, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free