Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan redan hela rollen utantill, så det behöfs inte många
repetitioner! Det är bara dansen, som jag behöfver öfva
litet pål
Jag hade nu hunnit sansa 111ig litet, och lyssnade
lika uppmärksamt som min väu; men inte en stymmelse
till något näsljud ! Sedan vi pratat ännu eu liten stund,
förklarade hon att nu måste hon gå upp och klä* sig
till spektaklet, och vi togo afsked af henne, sedan vi
öfvereuskommit om tid och ställe för den första
repetitionen. Vid a iskede t räckte hon oss hvardera sin hand
och tryckte vänligt våra, i det hon ännu en gång
förklarade sig så tacksam och glad öfver att vi fallit på
deu tanken att anmoda henne.
— Jag kan bara inte förstå, — sade hon, — hvarför
herrarne inte tänkte på någon annan. Här fins så många
unga flickor vid teatern, och jag är just inte bortskämd
med att man fäster sig vid mig.
— Vi sågo er i går afton — sade min vän artigt,
—- och det var tillräckligt för att bestämma oss.
— Ja — fortsatte jag bekräftande, i det jag, som
sist fått hennes lilla hand, också behöll den längst, och
det med en djerfhet som helt och hållet förbluffade mig
sjelf, — det var mer än tillräckligt att bestämma oss
för er ensam i hela verlden.
Hon kastade en på samma gång tacksam och
förvånad blick på inig ett leende; som snart af bröts af
eu djup rodnad drog öfver hennes förtjusande ansigte,
som eu solglimt öfver ett speglande vatten, och vi
aflägs-nade oss båda med dröjande steg. Knappt hade vi
kommit ner för trappan, förrän vi båda på engång
stannade nedauför i porten och liksom på ett gifvet
kommando utropade:
— Ah, det är nedrigtI Det är upprörande!
— Det är någon helvetisk intrig! — hväste jag,
aldeles utom mig, — hon talar ju som en engel!
— Ja, inte kunde jag höra att hon snörflade i
näsan! — utbrast min vän helt prosaiskt, i det han tog
mig under armen och vi trädde ut på gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
