- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
393

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nämn inte henne och snörfla på samma gång!

— utropade jag upprörd; — det är ju ett helgerån! Och
äfven om hon skulle tala i en så fin, -så vacker och så
proportionerlig näsa, så gör det ingenting! Al ting [-pryder-] {+pry-
der+} en skönhet! Nej, nu vet jag hur det är! Direk-

törens fru är troligen afundsjuk på henne, derför att
hon är så vacker, och derför får hon inga roller! Men

det är vi som ska’ draga fram henne! Vi ska’ visa

den förvånade verlden, att här fins en ny Emelie
Hög-qvist, du? — Såg du att hon var lik henne? Hvasa?

— Det vet jag inte, för jag har aldrig sett Emelie
Högqvist! — svarade min vän; — men hör du, det
säger jag dig, min gubbe lilla! Din entusiasm förefaller
mig litet misstänkt, men du är så god och låter bli’ att
gå och bli’ kär i henne!

— Hvarför det då? Jag kan undra hvem som skulle
kunna hindra mig från det, om jag vill!

— Jo, det skall jag säga: det kommer jag att
göra, för jag tänker bli’ kär i henne sjelf! Och vågar
du bli’ min rival, så bryter jag mig in i giftskåpet der
nere på apoteket och dödar dig med din egen blåsyra!
Så mycket du vet det!

Han såg, i det b an sade detta, så bestämd och så
allvarsam ut, att det gick en kall kåre öfver ryggen på
mig och att jag inom mig tänkte, att det nog kunde bli’
alvar af hotelsen; men om några ögonblick skrattade
han igen, och när vi skilj des ät efter intagen
qvälls-vard, voro vi, som altid, de bästa vänner i verlden!

— Men hur är det med dig, — fortsatte han efter en
paus, i det han såg på mig med misstänksam uppsyn,

— jag tror du börjar bli’ sömnig?

— Visst inte! — svarade jag, ehuru jag redan en
god stund känt att det börjat rycka i ögonlocken, och
att jag hade en ofantlig stor lust att gäspa; — jag har
inte på länge varit så vaken som just nu.

— Ahja, nu är det heller inte mycket qvar af min
historia! — återtog den lille mannen i det han tittade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free