- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
395

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lägga ihop litet. Och den tiden var egentligen min
lyckligaste och kanske hennes också! Jag var kär i henne
från första början, och blef det alt mera, ju bättre jag
lärde kähna henne; men i början tyckte hon inte om mig,
annat än som en god v vän och jag tror verkligen att
Ijon var litet smått förtjust i min vän, den vackre och
raske gymnasisten, fastän han inte brydde sig om henne,
och det aldrig kom i fråga att bryta sig in i giftskåpet
och röja mig ur vägen. Andersonska sällskapet hade
inte varit i staden i tre veckor förr än han var öfver
öronen kär i en annan af de vackra flickorna, en
utstuderad kokett, som viste hur hon skulle behandla en

sådan fjäril som han var, för att behålla honom qvar

i sina nät. Men hur det nu var med alt detta, så kom
slutligen den stora dagen då Ringaren skulle gå af
stapeln inom sällskapet D. V. och de,n dagen var det som
afgjorde bådas vårt öde.

— Nå, gjorde hon lycka som Esmeralda?

— Nej, gudnås, hon gjorde fiasco, och det var i
stället jag som gjorde lycka som Qvasimodo!

— Gjorde du?

— Ja, och det stormande lycka ändå! Tänk dig,
jag blef inropad inte mindre än fyra# gånger, och det
fastän inropningar egentligen inte skulle vara tillåtna!
När jag likväl nyss sa’ att hon gjorde fiasco, så var
det i alla fall för mycket sagt, — hon gjorde ingen

lycka, stackars flicka, och det var aldeles nog för att

göra henne förtviflad!

— Nå, men, talade hon verkligen i näsan eller
, gjorde hon det inte?

— Hon gjorde det egentligen inte i hvardagslag!
— svarade han efter en kort paus, hvarunder han
kastade en förtviflad blick omkring sig; — men så fort
hon kom in på scenen och kom in i någon affekt och
det gjorde hon altid, så snörflade hon aldeles vildt!
Kan du förklara någonting så märkvärdigt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free