Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då var det väl utaf rädsla, — inföll jag hastigt
— ty jag har hört sägas att — —
— Tvärtom, du! Det var inte utaf rädsla. Hon
viste inte hvad det ville säga att vara rädd! Nej, det
var antingen något organiskt fel, eller ocksä var det
något nervöst.
— Nå, men hörde ni inte det på repetitionerna?
— Nej, då talade hon som vanligt! Hon kunde
aldrig repetera så som det skulle vara på qvällen och
derför märkte de andra ingenting! Jag brukade läsa
med henne, ty för mig generade hon sig inte, och
derför hade jag hört en och annan släng af det emellanåt.
Och jag tfor att det var det, som gjorde att hon fäste
sig vid mig, ty jag tog på eget bevåg och försökte att
stöka om hennes roll, så godt jag kunde. Jag tog bort
så många ord med m och n i, som möjligt var och satte
andra i stället, och det var hon så glad åt och så
belåten med. Men så på qvällen, när hon kom i tagen,
— för ser du, hon var en äkta skådespelerska till lif
och själ — så glömde hon bort de nya ordena, satte
in de gamla i stället och talade i näsan, så att det var
förfärligt åt det! Men Gud i himmelen, hvad hon var
vacker. Ja, hon var aå vacker, att när hon gjorde sin
första entré på gatan med tamburbasken och började
dansa, så utbrast hela huset i ett stormande jubel, och
det intrycket var så djupt och så ihållande att hon
egentligen inte gjorde något rigtigt fiasco förr än i sista
akten, — mon då var det också ohjelpligt. Publiken
skrattade nästan hela akten igenom, och jag hade kunnat
rusa ner i salongen och mördat allesammans, så ursinnig
var jag. Men jag hade inte tid för de många
inrop-ningarnes skull, och var för resten yr i hufvudet af all
den lycka jag sjelf gjorde. Och det märkvärdigaste af
alt var, att Oscar Andersson, som nu spelade i
Norrköping, hade rest dit för att se spektaklet, och när det
var slut så kom han upp på teatern och erbjöd både
mig och min vän engagement, så belåten var han!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
