- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
402

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låtsade hon vara glad och nöjd, fast förtviflan rasade i
hennes själ. Ändtligen, efter fem långa år, tillbragta
på detta sätt, gjorde jag slag i saken. Hellre dö vid
teatern i saknad af roller — tänkte jag — än sitta
här i en snusbod och dö i saknad af sjelfva teatern.

— Det var en äkta aktörstanke! — anmärkte jag.

— Säg förr, att det var en äkta mensklig tanke!
— återtog han med ett melankoliskt leende; — ty jag
undrar om inte hvem som helst hellre är nära det
älskade föremålet, om han också inte får något utaf det,
än att han är så långt skiljd ifrån det, att han inte
ser skymten utaf det?

— Ja, det beror på! — svarade jag hastigt; —
hellre intet än det som är halft! Allt eller intet, det är
min åsigt!

— Ja ja, så tänker man när man är mycket ung,
och innan man har försökt något! Sedan kompromissar
man både med verlden och sig sjelf! Men, det är
detsamma, det! Nu kommer vi till slutet! En dag på
våren mötte jag Pierre Deland på gatan. Han var altid
mycket vänlig och pratade några ord med mig när vi
råkades. Så kom jag att fråga honom om engagement
till hösten, och han bad mig titta ut till sig på
Djurgården någon förmiddag, så kunde vi få språkas vid.

Jag sade ingenting då åt min hustru; men när jag
några dagar sednare kom hem en middag med bådas
våra kontrakt på fickan, mitt i egenskap af aktör och
suffiör, och hennes i egenskap af garderobiére — —
så såg jag att det först lyste till af glädje i ögonen på
henne — och sedan, när hon fick se hvad det gälde, så
blef hon blek som ett lärft.

Jag förbannade inom mig min oförsigtighet, och
skyndade mig fram och tog henne i famn, i det jag
stammade:

— Kära, älskade Alice — — jag tänkte — jag
trodde — jag förestälde mig att alt annat skulle vara
bättre än det här!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free