- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
403

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Älskade vän! jag förstår dig så väl! —
snyftade hon i mina* armar, — och jag är så tacksam emot
dig för allt — allt — — men nu är det för sent!

— För sent? — utropade jag rysande, — hvad
menar du?

— Jag menar ingenting annat än att det är för
sent! — svarade hon sakta; — nu har jag uppgifvit
den drömmen, nu kommer jag aldrig till teatern mera!

Jag förstod henne inte rigtigt då, derför att jag
inte ville förstå henne. Jag kunde inte utan fasa tänka
på, att — — att — —

Här dolde han ögonen med sin hand, och det dröjde
en stund innan han åter sänkte den och fortsatte med
bruten röst:

— Två månader derefter var hon död — hon dog
i mina armar, min stackars Alice — dog af lungsot,
sade läkaren. Men jag visste bättre än så, fast jag
bara varit apotekare. Hon dog af brustet hjerta, af
otillfredsstäld längtan efter att få åskådliggöra det
konst-närsideal som hon bar så lefvande och så ljust och rent
inom sig, och som hon aldrig kunde få visa verlden,
och det bara derför att hon talade i näsan!

— Stackars min vän! — utbrast jag upprörd, mer
än jag ville visa, af hans förtviflade ton och åtbörd, —
och lycklig hon som fick gå bort!

— Ja, det är rasande lätt sagt, det der! — svarade
han med en snyftning — men jag då ? Myran, "kräket,
som inte var värd att lösa hennes skoband — hvarför
skall jag gå här och skräpa? Gå här och vara en
drift-kuku för lymlar, som — — nej! jag blir galen om
jag tänker längre på det! God natt och tack för i
qväll!

— God natt! Din berättelse har gifvit mig mycket
att tänka på! — yttrade jag i det jag skakade hans
hand; — vi ha* nog alla en hake vid oss, om vi
undersöka saken rätt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free