Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domherrarna.
En julhistoria.
1.
jflSgSLed snöstorm och bitande kyla hade julen kommit,
och Hellestad, den vackra gamla egendomen,
låg snöpudrad i skogsbrynet och vände sitt höga, brutna
tak och den smala, hvita frontispisen med sina tre fönster
utåt slätten.
Och med snöstormen hade domherrarna kommit,
såsom de alltid pläga. Som runda bollar sutto de i
de snöhöljda oxlama och rönnarna ute på fältet, och
deras klara, flöjtliknande locktoner klingade muntert
genom den snötyngda luften. Deras svarta kalotter
och högröda bröst lyste fram mellan bärklasarna på
de frikostiga träden, och de käbblade emellanåt häftigt
jned talgmesarna och gulfinkarna, hvilka ville ha sin
andel med af kalaset. Men när de tungvingade
kråkorna kommo från afskrädeshögarna borta vid
stallet och ladugården och slogo sig ner under
af-undsamt kraxande, då glömdes trätan, och alla de
små fjäderbollarna gjorde gemensam sak för att drifva
bort snyltgästerna från träden, där de helst ville husera
ensamma.
I synnerhet var det ett träd som gärna besöktes
af alla traktens tättingar, och det var den stora
rönnen, som stod ute på gården, midt för kaptenens
1. — Från stad och land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
