- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
6

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Min far tycker om dig, det vet du. Och min
mor också.»

»Ja, men...»

»Småpojkarna, menar du? Liksom du inte visste
att du är deras stora favorit?»

»Jag menar heller inte pysarna, utan syster din.
Tror du också att hon ser mig lika gärna som de
öfriga?»

»Det hoppas jag. Eller har du på något sätt stött
dig med henne? Ty att ni voro mycket goda vänner
för fyra år sedan, det kunde ju en blind se.»

»Vet man nå’nsin hvar man har en ung flicka?»

»Agnes är inte nyckfull, och inte är hon bortfjäsad
heller. Och hur mycket du än tror dig ha studerat
människorna, så är du nog tämligen klen ändå, när det
gäller unga flickor. Men så godt är det, ty det skall
jag säga dig helt ärligt: kände du dem alltför väl, så
bjöd jag dig inte att följa med mig hem.»

»Säger du det? Nåja, jag kan gärna tillstå för dig
att egentligen så känner jag dem inte alls.»

»Det tror jag méd.»

»Men jag är alldeles glupskt nyfiken på att få lära
känna dem.»

* *

*



Det var en duktig bit ifrån stationen, som de hade
att åka efter kaptenens välfödda hästar, hvilka med
rask fart satte af genom skog och fält. Gamle
Petterson, kusken, lät dem springa så fort de ville, medan
han litet emellan vände på hufvudet för att svara på
frågorna om hur det stod till hemma på gården.

»Det ä’ ingen fara med kaften annars,» sade den
gamle trotjänaren, »fast det sitter i bena, förståss. Men
si hufveknoppen, den ä’ klar som korfspa’, den, det kan
unga herrn sätta sig på. Och kaftenskan hon a som
ett vinterny, och hva’ julmat hon har skicka’ ut i
stugorna, det kan en aldri’ tänka sej.»

»Nå, och syster Agnes, då?»

»Frökna? Ja, hon blir då rarare och vackrare för
hvar eviga dag. Och småpojka, di ä’ då så envetna te’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free