- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
19

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vill du låta mig lossa ett skott på kramsfåglarna
där ute i rönnen på gården?»

Det ryckte till i hennes ansikte, och hon fattade
med ena handen tag i bordet, som var invid henne.

»Vill du verkligen skjuta på dem?» frågade hon
efter en stund och fäste en allvarlig, pröfvande blick
på honom.

Han kunde inte uthärda den blicken, men svarade
trotsigt, utan att se på henne:

»Ja det vill jag. Och din fars samtycke har jag.»

»Hvad behöfver du då mitt?»

»Han gjorde det till villkor för skottet.»

»Skjut då,» svarade hon tonlöst och vände sig ifrån
honom, »jag hindrar dig inte.»

Det jublade upp inom honom. Nu kunde han visa
att det inte var skottet som lockade honom, utan att
det var förbudet som sårade hans själf känsla. Nu hade
hon visat att hon kunde gifva efter och att hon gjorde
det för honom. Han tog ett steg emot henne och ryckte
till sig hennes hand, som han ville föra till sina läppar,
men hon drog den hastigt tillbaka och sade endast det
enda ordet:

»Gå!» men hon sade det så, att han icke kom sig
för med något svar utan skyndade ut ur rummet.

Med några språng var han uppför trappan och
öppnade dörren till vännens rum, som var bredvid hans
eget. Det var tomt, men han hörde från gossarnas rum
på andra sidan vinden deras muntra skratt och Gustafs
allvarliga stämma. Han såg sig omkring, fann bössan
hängande på väggen, tog ned den, undersökte den och
fann att den var laddad, samt skyndade in i
gästrummet, hvars fönster låg midt för den stora rönnen, i
hvilken domherrarna kvittrade och kifvades med de
andra tättingarna. Han öppnade fönstret, det klang i
den frusna rutan och några af fåglarna lyfte sig skrämda,
gjorde några slag i luften och satte sig sedan igen.
Alrik höjde bössan till ögat — men han sänkte den igen.
Nu skulle han ju inte skjuta — men ändå, hur lockande
var inte tillfället. Han tvekade, lyfte den igen — då
fick han plötsligt se en sparfhök, som kom seglande på
spända vingar genom den klara vinterluften, han sänkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free