- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
26

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det är detsamma! Men hör nu, hvarför drog fröken
på det?*

»Nå, herre Gud, om jag inte gallskriker som konsuln,
så... För resten drog jag inte på det.»

»Jo, det var just hvad fröken gjorde, och det
riktigt gement länge ändå. Men så är det alltid med
er fruntimmer. Hvad vi karlar tycka om, det kan ni
inte med. Hur kommer det till? Hvad?»

»Det är väl därför att ni tycka om så mycket
skräp, kan jag tro,» svarade fröken med en glimt af
humor i ögat.

»Eller också därför att ni är så afundsjuka på
hvarann,» framkastade konsuln litet hvasst.

Men nu blef fröken stött på fullt allvar. Hon steg
upp, lade bägge händerna på bordet, lutade sig framåt
emot honom och frågade mycket spetsigt:

»Konsuln måtte väl aldrig sitta och inbilla sig att
jag är afundsjuk på Greta? Hvarför i all världen
skulle jag väl...»

»Därför att jag håller af henne, om inte för annat!»
afbröt konsuln lika spetsigt som hon.

»Nej hör nu, goda konsuln,» svarade fröken med
majestätisk tonvikt på orden, »tag sig inga höga tankar.
Hvem konsuln håller af eller inte håller af, det rör mig
inte mer än det som aldrig var. Och det försäkrar
jag konsuln*. ..»

I detsamma ringde det verkligen på tamburdörren,
en ringning som började tvekande och slutade med att
blifva klumpig och fordrande.

»Öppna åt henne då,» sade konsuln, »för nu ringde

det.»

»Det hörde jag med,» svarade fröken och gick åt
dörren. »Men hon var det inte!»

Därmed gick hon ut i tamburen och lämnade dörren
till förmaket halföppen. Han hörde hur hon öppnade
tamburdörren och hur någon kom in med tämligen
mycket buller.

»Nej, hon var det inte,» mumlade han för sig själf
och lyssnade utåt. »Men hvem tusan. ..?»

»Ja, det är så att konsuln mår inte riktigt bra!»
hörde han frökens röst där ute.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free