Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
»Mår jag inte bra?» skrek han förargad från soffan
där han satt. »Visst tusan mår jag brai Hvem är det?»
»Det är rådman Brehm!» hviskade fröken, som
kom i dörren.
»Aj för tusan 1» utbrast konsuln halfhögt med en
mycket uttrycksfull grimas. »Ja, då mår jag illa’—
mycket illa ändå.»
»Det är så dags nu,» hviskade fröken tillbaka,
hvarpå hon vände sig om och med tämligen sötsur
artighet talade utåt:
»Stig på, herr rådman 1 Var så god!»
»Tackar förbindligast,» hördes en något tjock stämma
utifrån tamburen, »jag kunde verkligen inte underlåta
att ...»
»Stig in och släpp inte ut värmen!» ropade konsuln
halfsnäsigt, i det han tittade mot dörren som om han
velat bitas.
Och när den oväntade gästen väl kommit innanför
dörren, lät fröken Häger höra ett tämligen uttrycksfullt:
»hm!» hvarpå hon gick ut tamburvägen och stängde
dörren efter sig tämligen omildt.
2.
Rådman Brehm, som på detta mindre vänliga sätt
blef emottagen af konsuln och hans gamla hushållerska,
var visst inte någon direkt obehaglig personlighet. Han
var tvärtom en ganska lefnadsglad fyrtioåring, välfödd
och sprättaktig och med starka anspråk på att synas
yngre än han var, anspråk som icke alltför mycket
motverkades af att han var betydligt flintskallig; ty
det är ju så vanligt nu för tiden att ingen fäster sig
därvid och att det abnorma nästan förr är att hafva
hår på hufvudet. Han hade dessutom ett rund t,
godmodigt ansikte med tämligen hög färg, långa engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
