- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
40

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»På fint vis?» upprepade fröken ironiskt. »Jag kan
just undra, hur det skulle gå till.»

»Jaså, fröken anser mig för en sådan grofhuggare?»

»Nej, så illa mente jag val inte; men fin . . . det...»
Här af bröt hon sig själf och lyssnade utåt tamburen,
hvarpå hon utbrast med ljusnande ansikte:

»Nu ska man få se att hon kommer ändå!»

»Fröken pratar 1 Det ringde ju inte!»

»Jag låste inte dörren. Hon har någon med sig.»

»Tänk, om Ernst skulle 1 ...» ropade konsuln lifligt
och vände sig mot dörren.

Den öppnades hastigt, och en ung flicka inträdde
i förmaket, följd af en tjänstflicka, som bar en liten
bricka med förfriskningar.

»God afton, enstöringar!» ropade den unga flickan
ifrån dörren med en glad nick, därpå vände hon sig
till tjänstflickan och sade med en min af förståndig
husmor, som klädde henne förträffligt:

»Ställ brickan där på bordet, Lisett!»

»Jaa, frökenl» svarade denna, hvarpå hon ställde
ifrån sig brickan och neg för konsuln och fröken.

»Om någon frågar efter mig där uppe, så säg att
jag kommer strax.»

»Jaa, fröken!» svarade flickan, i det hon neg en
gång till borta vid dörren och försvann så hastigt hon
kunde.

»Så där ja,» ropade den unga flickan, i det hon
skyndade fram till soffan och slog armarna om halsen
på konsuln, »nu kan jag få hälsa på er riktigt. Stygga,
stygga farbror, som inte kom med!»

»Och du, stygga unge, som dröjt så länge 1» sade
konsuln ömt och strök hennes hår.

»Jag kunde omöjligt komma ifrån förr!» förklarade
Greta och började under muntert prat söka förmå
konsoln och fröken att smaka på malagan och
dadlarna, fikonen och drufvorna, som hon fört med sig.
De båda gamla krusade, konsuln för fotens skull och
fröken för att det skulle så vara, men ingenting hjälpte.
Slutligen tog konsuln det lilla glaset, klingade med
Greta och ropade:

»Skål, du lilla solstråle!»

»Fy då, farbror!» sade den unga flickan, sedan de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free