Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Då såg du nog inte på honom- på det rätta sättet,
min flicka.»
»Det hvarken kunde eller ville jag. Jag var så
rädd för att. . . för att...»
»För att de andra skulle märka det — var det
inte så?»
»Nej! Jag var rädd för att han skulle säga
någonting kvickt om det också och narra de andra att
gapskratta. För bara han öppnade munnen, så skrattade
de — innan de visste hvad han skulle säga — i
synnerhet borgmästarinnan och apotekar Hall.»
»Nå än du då?»
»CJsch, jag var nästan gråtfärdig! Hvarför skall
han vara deras narr?»
»Hör du, Greta, du,» sade konsuln hastigt, i det
han lyfte upp hennes hufvud och vände det emot sitt
eget, »jag skall säga dig en sak: allt det där bevisar
bara att du tycker om honom.»
»Nej, farbror 1» svarade hon ifrigt och lutade sitt
hufvud mot hans axel. »Det är inte alls såsom du
tror. Jag skulle kanske kunna tycka om honom — men
jag törs inte.»
»Tokerier I Min lilla Greta skall vara en modig
flicka. Ser du, mitt barn, du får lof att taga vara på
Ernst åt mig; han är på villovägar — inga farliga
ännu, men de kunna bli. Det finns god kärna hos
honom, fast skalet är litet fladdrigt — och du ska rädda
honom åt både sig själf och oss. Han behöfver ett
hem, ser du — det är hvad vi män behöfva bäst af
allt här i världen »
»Ett hem?» hviskade hon sakta. »Han har ju ditt!»
»Mitt?» återtog konsuln utan all bitterhet. »Kära
barn, det gamla boet har blifvit för trångt för honom
och gubben för vresig och kärf. Han behöfver ett nytt
bo, ett eget, som han får bygga själf — ett bo med
glädje och kärlek i, med en varm famn att trygga sig
till och en ljuslockig framtid att arbeta för. Och det
skall du skänka honom, Greta — vill du inte det?»
»Jo, nog ville jag,» sade hon sakta, »men jag kan
nog inte — jag törs inte.»
»Tror du så litet på dig själf?»
»Både på .mig själf och honom Jag är stolt, ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
