- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
46

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon tvang fröken med skämtsamt våld ner i
soffan bredvid konsuln, och när det var gjordt, ställde
hon sig framför bordet och såg på dem med hufvudet
på sned och lekfullt kisande ögon, i det hon ropade:

»Så där ja! Nu ser ni ut som ett riktigt
genom-trefligt gammalt par, där ni sitter.»

Det gick som en elektrisk stöt genom de båda
gamla, och de makade sig ovillkorligt ifrån hvarandra
till hvardera änden af soffan.

»Hvarför makar tant sig?» frågade Greta förvånad.

»Jag är rädd för att komma åt konsulns fot,»
stammade fröken och makade sig ännu mera.

»Ack, det tänkte jag inte pål» sade Greta och slog
i te, hvarpå hon satte sig midt emot dem på frökens
förra plats. »Var så god, farbror lilla 1 Var så god,
tant!»

Man smuttade på teet under ett ögonblicks tystnad.
De båda gamla sågo generade ut och funderade på att
säga någonting för att få slut på förlägenheten, då den
unga flickan hastigt slog till ett litet muntert skratt
och vände sig till fröken.

»Kan tant tänka sig att rådman Brehm — å, så
lustigt! Jag undrar hur jag skulle ta mig ut som
rådmanska?»

»I månskenet?» inföll konsuln skrattande.

»Ja, men det är romantiskt, farbror!» fortfor den

unga flickan. »Och det vore kanske inte så dumt ändå?
Så fasligt mycket att göra fick jag väl inte, för han har
ju en släkting, som hushållar för sig. . . Brände
farbror sig?» afbröt hon sig hastigt, då konsuln började
hosta alldeles förtvifladt.

»Ja . . . hm . .! Jag tror . .. nästan ...»

»Det är kanske för starkt?» inföll fröken, som ville
blanda bort korten.

»Jaja, kanske det!» mumlade konsuln.

»Hon lär ska vara mycket vacker, har jag hört,»

fortfor Greta. »Tant har väl sett henne?»

»Åja, nog har jag det,» svarade fröken och blåste

på teet.

»Ja, men det har inte jag,» fortsatte Greta i samma
omedvetna ton som förut. »Hon måtte bestämdt aldrig
gå ut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free