- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
52

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genant, ser Pettersson, och därför så...» här tittade
hon hastigt åt en af sidodörrarna och hviskade snabbt:
»Tyst, fröken U

»Då får en hålla sig på mattan,» sade Pettersson
och tog ett hastigt steg bortåt dörren, där han blef
stående i väntande ställning.

»Hvem är det Lisett talar med?» frågade Greta,
som öppnade på sin dörr och tittade ut.

»Jo, fröken, det är så att...»

»Jaså, det är Pettersson,» sade den unga flickan,
som nu kom ut i salongen. »Söker Pettersson min
bror?»

»Jaha, se det är från banken,» svarade denne
bugande, »men jag hör att driktörn inte ä’ oppstigen än.»

»Lisett kan ju gå och bulta på herrns dörr,»
föreslog Greta,

»Nej, snälla fröken, det törs jag rakt inte,»
svarade Lisett, som under tiden stängt fönstren

»Kan inte Pettersson komma igen då?» frågade
Greta.

»Nej, ser fröken, det ä’ några papper från
kassören, som ...»

»Nå, då skall jag gå och höra om han är vaken,»
fortfor Greta, i det hon gick ut i salen och sedan
genom en korridor fram till broderns dörr.

»Styf flicka det där,» sade Pettersson och såg efter
henne, »och djäkligt söt — händelsevis.»

»Och reda på sig har hon, ska Pettersson tro.»

»Jojo men. Den kniper di snart bort. Rådman
gick och jollra om någe’ i den vägen, när jag ledde
hem’en i morse.»

»Den? Pyh, slipa får hanl» utbrast Lisett
föraktligt.

»Den, sa hon! Det ä’ ingen karl att blåsa åt, det.
Bra lön och duktiga sportsler, och inte ä’ han så värst
lastgammal heller. Och fast han tutar litet emellanåt,
så kan han då aldrig få något vidare ondt i håret,
te-minstingen.»

»Håll mun på sigl» hviskade Lisett, som tittade
utåt salen och såg Greta komma tillbaka.

*Min bror är uppe för länge se’n,» sade hon med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free