- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
55

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

timmer också arbeta? Hvarför kunna inte vi hjälpa
våra män, när de ha sådana befattningar eller yrken,
som vi kunna förstå oss på?»

»Usch nej, Gud bevara mig! Det är herrarnas sak,
och de tycka minsann inte om att vi lägga oss i deras
affärer. Och jag är inte alls så där modern af mig
som du, kära Greta. Får Jag bara roa mig och se folk
omkring mig, så bryr jag mig visst inte om att sitta
och räkna efter hvad det kostar. Emil säger att vi
ha råd till att lefva som vi göra, och det bör väl han
bäst veta.»

»Mamma, mamma!» hördes nu ett par barnröster
inne ifrån rummet, därifrån hon nyss kommit ut.
»Mamma, vi vill komma u-u*ut!»

»Å, de barnen!» suckade den unga frun med ett
uttryck af förtviflad trötthet. »Nu börja de på igen.
Snälla Greta, om du ville leka litet med dem inne i
barnkammaren. De taga alldeles ner mig där inne.»

»Ja gärna,» svarade Greta gladt, i det hon steg
upp, »jag har ju inte hälsat på dem än i dag.»

»Men för all del låfc dem inte skrika och stoja.
Det plågar mig så horribelt.»

»Ja, jag vet,» svarade Greta med en viss ironi i
tonen. »Om du vill, så kan jag ju ta in dem till mig
en stund.»

»Ack ja, om du ville det! Jag hvilar mig litet här
på soffan, till dess Emil kommer ut.»

»Pettersson är inne hos honom nu med några
papper ifrån banken,» sade Greta och gick in i rummet,
där hon mottogs af ett stormande jubel.

»Aldrig får han då vara i fred för den där banken
heller!» mumlade den unga frun i det hon sträckte ut
sig på soffan och slöt ögonen. Hon var förtjusande
vacker, där hon låg med den ena af de fina, hvita hän
derna under kinden och de lätta skyarna af den hvita
morgondräkten mjukt smygande sig efter konturerna af
hennes på samma gång smidiga och fylliga gestalt.

Några ögonblick därefter hördes steg ute i salen
och hennes man kom ut från sitt rum, följd af
vaktmästaren, till h vil ken han yttrade helt kort och
tämligen befallande, i det han stannade framför dörren till
salongen, som fortfarande stod Öppen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free