Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är uppe i banken inom en timme. Är det
någonting förut, så få ni telefonera.»
»Jaha, driktörn!» svarade Pettersson bugande och
tilläde sedan frågande: »Det va’ ingenting annat?»
»Nej, inte nu!» svarade Soldin och gick in i
salongen, där han gick fram till sin på soffan hvilande
hustru, ropande helt gladt: »Nej, se Agnes! Är du
redan uppstigen?»
Han ämnade just böja sig ner för att kyssa henne
på pannan, då Pettersson där ute i salen vände om
vid utgången till tamburen och kom tillbaka till
salongsdörren, i det han ropade:
»Kors då! Det va så sant, det!»
»Var det något mera?» frågade Soldin och vände
sig om med missnöjdt rynkade ögonbryn.
»Driktörn gick ifrån di här i går middags —
händelsevis,» fortfor Pettersson och sträckte fram en
nyckelknippa med tre eller fyra nycklar på.
»Mina nycklar?» utbrast Soldin häftigt och kände
efter i sina fickor, hvärpå han med tilltvingadt lugn
fortfor: »Ja minsann!»
»Di låg på skrifborde’ i driktörns rum, sa
städerskan,» sade Pettersson och lämnade fram dem till
Soldin, som hastigt kommit upp till salongsdörren.
»Jaså, var det af henne som Pettersson fick dem ?»
frågade Soldin.
»Nej, hon hade lämnat dom till kassörn, och han
ba mej lämna dom till driktörn,» sade Pettersson, i det
han bugade sig.
»Ja det är bra. Skynda sig nu med papperen!»
sade Soldin och vände om samt gick tillbaka till sin
fru, medan Pettersson skyndade sig ut genom tamburen
och funderade på hvarför »driktörn» såg så underlig ut,
när han fick nycklarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
