Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha oss en liten finfin middag — nå, så fin som din det
kan inte tusan — det är inte allom gifvet att
åstadkomma någonting så lukulliskt. Ja, adjö då,
hedersbror. Tror du jag kan få schaberna vid tolftiden?»
»Vi få väl se till.»
»Du förstår! Jag vill inte att det ska klicka där
ute vid bruket. Tänker själf ge’ mig af dit ut med
middagståget. Adjö, hedersbror! Ber om min vördnad
för lilla frun och syster din. Det var fan, du, hvad
rådman var förtjust — riktigt illa däran. Morning!»
Och därmed skyndade Hollert ut lika glad och
obekymrad som om han varit fem gånger millionär, och
när han kom ner på gatan, kunde man på den eleganta
hållningen och det bekymmerslösa uttrycket i hans
öppna, något rödletta ansikte icke heller se annat än
att han var det.
Detta hans ogenerade och magnifika sätt duperade
också helt och hållet bankdirektören, som betydligt
lugnad återvände till sitt skrifbord, färdig att emottaga
kassören, som också mycket riktigt inkom från
banksalen med en hel binge växlar och lånansökningar i
handen.
»Aha,» tänkte Soldin, i det han låtsade vara
fördjupad i räkenskaperna framför sig, »där-har jag min
man! Få nu se om han varit och snokat i mina lådor.»
Holmer var en medelålders, lång och mager karl
med gråsprängdt hår och polisonger, samt något lutande
rygg. Han hade små, hvassa och genomträngande ögon
och framför dem ett par gråa glasögon, som han alltid
plägade skjuta upp i pannan, när han talade med någon,
men som han alltid drog ner, när någon annan talade
med honom. Gången var tyst och något tassande, och
han hade redan kommit halfvägs ner till skrifbordet,
när Soldin vände sig om i stolen. Då bugade han sig
lätt och gick närmare med ett afmätt:
»God morgon, herr direktör!»
»God morgon, herr Holmer!» sade Soldin och blef
sittande, men sträckte ut handen emot honom. »Hur
står det till i dag?»
»Jo, tackar bra!» svarade kassören utan att låtsa
se den utsträckta handen. »Får tacka så mycket för
i går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
