- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
71

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt straff,» fortfor Ernst och såg komiskt olycklig ut.
»Har du någon eau de cologne? Jag har en hel
kopparslagarverkstad här uppe, ska du tro.»

Och han strök sig med en förtviflad åtbörd öfver
pannan, såg sig sedan omkring och frågade därpå med
något lifligare blick:

»Hvar är Greta, du, Agnes?»

»Hon är inne hos barnen. Men du ville ju ha eau
de cologne...»

Och hon steg upp för att gå in till sig, då brodern
hejdade henne med en åtbörd och satte, sig bredvid
henne i soffan; sägande:

»Hör du, Agnes, låt det vara. Jag skulle hellre
vilja tala några ord med dig.»

»Hvad då om?» frågade systern lifligt. »Tänker
du kanske ställa till något slädparti? Vet du, det
skulle vara rysligt roligt.»

»Nej, något slädparti är det inte fråga om,»
svarade Ernst allvarligt. »Jag ville tala med dig om
Greta.»

»Jaså, ingenting annat,» återtog Agnes tämligen
vårdslöst och lutade sig tillbaka i soffan.

»Tycker du att det är så obetydligt då?» frågade
Ernst hastigt och fortsatte efter en paus, under hvilken
hän fixerade systern tämligen skarpt: »Hör du, Agnes,
säg mig en sak: är ni riktigt goda vänner, du och
Greta?»

»Ja, hvarför skulle vi inte vara det? Jag tycker
rysligt mycket om min lilla svägerska.»

»Nåja, hon är ju också en ovanligt söt flicka,»
förklarade Ernst mycket bestämdt.

Systern såg på honom litet förvånad. Hon kom
ihåg mannens ord ett par minuter förut, och en
obestämd misstanke uppstod hos henne.

»Rått söt är hon ju,» sade hon med tonvikt på
det första ordet, »men något ovanligt tycker jag visst
inte att det är. Men hon har en mycket stor
förtjänst, som jag sätter högt värde på: hon är så snäll
mot barnen. Därför vore det också mycket ledsamt,
om vi skulle mista henne — i synnerhet för mig —
men naturligtvis vill hvarken jag eller Emil lägga något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free