- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
74

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hvad är det, Ernst?» frågade systern och
skyndade upp emot honom. »Du ser så underlig ut. Är
det . . .»

Ernst räddades ur förlägenheten genom ett häftigt
gallskrik inifrån barnkammaren, och ett ögonblick
därefter kom Greta i dörren och mottogs af sin svägerska
med ett häftigt:

»Hvad är det nu igen? Har det händt barnen
något?»

»Det är bara Sven, som ...»

»Hvarför skriker han? Har han gjort sig illa?»

»Det är ingenting farligt,» sade Greta lugnande.
»Han bara stupade på mattan, och nu ropar han efter
mamma.»

»Du lofvade mig ju att du skulle se efter dem,»
ropade Agnes, »men det är aldrig värdt att lita på
någon annan än sig själf. Sven, min lilla ängel I Nu
kommer jag— nu kommer mamma!»

Och lika öfverdrifvet öm som hon en timme förut
varit likgiltig, skyndade fru Agnes in i barnkammaren,
där skriket hela tiden gått i stigande och där det nu
lika plötsligt afstannade.

»Ja men, snälla Agnes,» sade Greta och följde
efter henne till dörren, »jag kunde verkligen inte rå
för . . .»

»Bry dig inte om henne, kära Greta,» sade Ernst
och närmade sig henne, »det är bara nerverna igen.»

»Jaså, var du här?» frågade Greta och vände sig
om till honom med en mönstrande och spefull blick på
hans tämligen omornade ansikte. »Jag trodde inte att
du hunnit stiga upp ännu.»

»Hvad hade du för anledning att tro det?» frågade
Ernst, som kände sig träffad af anmärkningen.

»Kors, ni slutade ju inte förrän framemot morgonen
som vanligt 1» svarade Greta kort och vände sig om för
att gå in i sitt rum.

Hennes ton och blick retade den unge mannen och
retade honom så mycket mera som han inom sig måste
medge att hon hade rätt. Sinnet rann därför på honom,
och han svarade helt tvärt:

»Du kan gärna ta’ min systers dåliga humör och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free