- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
76

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så infamt han kunde, och därpå rusade han sin väg —
till utseendet alldeles utom sig af förargelse.

Men när han kom ut i salen, gnuggade han
händerna i den glada öfvertygelsen att han riktigt »motat
Olle i grinden», och i tillfredsställelsen däröfver höll
han på att springa omkull sin gamle far, som just kom
i dörren och försökte hejda honom med ett:

»Stopp, stoppl Hör du, Efnst...»

»Har inte tid, har inte tid!» ropade sonen muntert
och skyndade utför trapporna, medan konsuln linkade
af in i salongen, där han till sin stora förvåning fann
Greta storgråtande i en af sofforna med ansiktet tryckt
emot dynorna.

10.

Konsuln visste inte rätt, om han borde se de där
tårarna, och därför stannade han i dörren och ropade
helt muntert:

»Jo, du kom vackert, dui»

Greta skyndade hastigt upp vid ljudet af den
välkända rösten, torkade så godt hon kunde tårarna från
kinderna och kastade sig i gubbens famn, ropande:

»Nu kommer jag! Nu kommer jag, farbror!»

»Lyckligtvis är jag så pass kry i dag att jag kunde
komma upp till dig. Ser du bara! Stöfvel på foten,
du! Det har man för att man inte går på middagar.
Men hvad är det åt dig, barn? Och Ernst, som höll
på att springa omkull mig där ute? Här måtte ha
händt någonting besynnerligt. Seså» — han förde henne
med sig till en af sofforna, där de satte sig — »tala
om nu för din gamle vän, hur det är fatt?»

»Å, det är ingenting — ingenting alls,» sade Greta
och sökte behärska sig så godt hon kunde.

»Jaså, ingenting alls? Ser det ut så där, det?»
frågade konsuln och visade på hennes ögon.

»Det var bara Ernst, som ... som . • stammade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free