Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och därmed gick han ut i banksalen med
oförminskad värdighet, men utan att på minsta sätt visa
sig stött eller förolämpad.
»Den där är då som en vandrande ordlista 1» sade
Ernst, i det han steg upp från soffan och gick fram
till Soldin, som på nytt satt sig vid skrifbordet.
»Vill du något? Jag har brådtom!» sade denne
tämligen snäsigt.
»Jag måste ovillkorligen tala med digl» svarade
svågern och satte sig midt emot honom på samma stol,
där stadsfiskalen nyss suttit.
»Det är väl om de där penningarna, kan jag tro?»
frågade Soldin nervöst, i det han trummade på bordet.
»Det också,» svarade Ernst och blef i hast helt
och hållet allvarlig; »men först och främst gäller det
en mycket viktigare sak . . . Det är fråga om din
syster — om Greta. Jag har nyss talat med Agnes,
och jag hör till min förvåning, att du ämnar kasta bort
din syster åt en man, som hon hvärken kan älska eller
högakta. Jag har därför kommit hit för att säga dig
att jag älskar henne, och jag tror också att hon ...»
»Tycker du inte,» frågade Soldin ironiskt, »att det
är tämligen oegentligt att komma och tala om kärlek
uppe i en bank?»
»Å, funnes det inte värre oegentligheter i
bankerna,» svarade Ernst med tonvikt, »så gick det väl an.»
»Hvad menar du?» frågade Soldin uppbrusande.
»Jag menar precis hvad jag säger. Och låt oss
nu tala om affärerna, efter du så villl Du ämnar
således sälja Greta till din värdige vän, rådman Brehm?»
frågade han i det han lutade sig fram öfver bordet
och skarpt fixerade honom. »Kan man få veta priset?»
»Ernst!» ropade Soldin och steg häftigtupp. »Hur
vågar du . . .»
»Sätt dig du!» svarade svågern i det han öfver
bordet lade handen på hans axel. »Tror du inte att
jag förstår? Emil! Du är på balans i kassan!»
»Det är inte sant!» sade Soldin mödosamt, i det
han föll ned i stolen igen.
»Det är sant!» fortfor Ernst. »De där tjugofem
tusen kronorna skulle täppa det mest synliga hålet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
