Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väninna den oväntade upptäckten. Fröken hade tagit
saken mycket lugnt, ty hon litade på Ernst och ansåg
att han nog hade haft mycket viktiga skäl för hvad han
gjort — och det förargade konsuln ännu mera.
Käppstötarna i golfvet blefvo därför allt häftigare, och
slutligen utbrast fröken med en viss otålighet:
»Skulle inte konsuln kunna stöta till mindre hårdt
med käppen?t
»Är fröken nervös?» frågade konsuln snäsigt och
stannade midt framför henne.
»Man kan verkligen bli det utaf mindre än så!»
svarade hon tämligen omildt.
»Hvad ska då jag säga?» utbrast konsuln häftigt.
»Tjugofem tusen kronor! Jag frågar fröken ännu en
gång: hvar sju tusan har han kunnat göra af dem?»
»Det vet jag inte, har jag sagt konsuln.»
»Fröken behöfver inte vela något; men fröken kan
väl åtminstone förmoda — misstänka — göra sig någon
sorts föreställning — hjälpa mig på trafven med ett ord!»
»Det skulle jag kanske kunna — men det vill jag
inte,» återtog fröken envist.
»Vill fröken inte?» utbrast konsuln och slog sig ner
midt emot henne vid bordet. »Och hvarför det, om jag
får vara näsvis och fråga?»
»Därför att det angår mig inte. Och egentligen inte
konsuln heller — numera!»
»Hvad sa’? Angår det mig inte? Har jag kanske
öfverlämnat firman till honom ? Är jag inte fortfarande
hufvudman för huset Blommén & Son? Och om jag
också inte tänker stämma honom, så kan väl ingen
hindra mig att förarga mig åt hans lättsinne och att
försöka ta reda på saken! Det är min skyldighet för
Gretas skull!»
»Jaså,» inföll fröken ironiskt, »det är för Gretas
skull som konsuln går och rotar i böckerna? Kors, och
jag som trodde...»
»Hvad trodde fröken?»
»Att det var för konsulns egen skull det skedde.
Och konsuln får ursäkta att — det tror jag ännu!»
»Jaså! Är jag en så inbiten egoist?»
»Jo, det vill jag lof va! Jaja,» tilläde hon helt
lugnt, då hon såg honom färdig att brusa upp, »tag sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
