- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
123

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ton. »Annars ska jag minsann säga honom, jag, att...
å, vänta han mig!»

Och det var inte just någon mild blick som fröken
Häger slängde öfver till konsaln, när hon stängde dörren
om sig och Greta.

18.

De stodo några ögonblick tysta midt framför
hvarandra, far och dotter. Likheten mellan dem var slående,
fastän uttrycket var olika, i det faderns ansikte var
kallt och oroligt och den hårdt tillknipna munnen tydde
på ett beslut, som icke lätt läte rubba sig, och dotterns
drag däremot buro spår af en tillbakaträngd smärta,
som gaf sig tillkänna genom den nervösa darrningen
af hennes läppar, när hon slutligen bröt den plågsamma
tystnaden och med sväfvande stämma utbrast, i det
hon sträckte fram händerna mot fadern:

»Kära far! Jag kommer till dig, för att... för

att...» men här öfverväldigade henne sinnesrörelsen,
och hon sjönk ner på en stol vid bordet, tryckte båda
händerna mot ansiktet och utbrast i våldsam gråt.

»Jaså! Ja, jag förstår!» utbrast konsuln hårdt, i

det han blef stående midt framför henne. »Det galna
lefnadssättet har burit sina frukter — korthuset håller
på att ramla, och nu vill du att jag skall stötta under?»

Då hon fortfor att gråta och inte kunde eller ville
svara något, utbrast han på nytt bittert:

»Jojo! Det duger man till! Då får man den äran
att vara med! Då kommer man ihåg att det finns

en gammal gubbe där nere, som annars bara är till

besvär — en som man inte frågar stort efter, så länge
det går en väl! Men om jag nu säger nej — om jag
låter korthuset ramla — hvad gör ni då?»

»Då återstår för oss ingenting annat än att gifva oss
af härifrån — så långt bort som möjligt!» utropade Agnes
slutligen och såg upp på fadern med tårdränkta blickar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free