Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och sedan?» fortfor konsnln.
»Det beror på honom.»
»Tänk dig noga för, Agnes?»
»Det har jag redan gjort,» svarade hon, i det hon
ville närma sig dörren.
»Seså, Agnes! Var nn förnuftig, mitt barn!»
uppmanade fadern och fattade hennes hand för att hindra
henne. »Du är uppjagad nu — det här har kommit
öfver dig för hastigt! Jag tycker mig ha märkt att
det annars just inte varit så helt emellan er på sista
tiden: när vi någon gång träffats, har du låtit påskina
att Emil...»
»Säg ingenting om Emil, min far! Nu är han olycklig,
och allt smågroll är förgätet. Det är först nu som vi
riktigt lärt känna hvarann — och du kan vara
öfver-tygad om att hellre svälter jag med honom än jag
lefver i öfverfiöd här hos dig.»
»Det där säger man så lätt, men...»
»Man säger det, därför att man känner det så,»
fortfor Agnes stilla och lugnt. »Så gjorde ju vår mor,
när du höll på att gå under — det har du själf talat om.»
»Er. .. din mor!» utropade konsuln med en vekare
skiftning i stämman.
»Ja, hon visade oss vägen, och nu vill jag försöka
att gå den. Det är inte för tidigt,» fortfor Agnes och
fattade hans händer. »Och hur det än blir för oss,
skall jag alltid hålla af dig, far — fast du nu är mera
hård än du borde vara. Men du har kanske rätt —
vi förtjäna nog inte bättre.»
Hon gick sakta ut genom dörren, och efter ett
ögonblick tog fadern ett steg efter henne, ropande:
»Agnes!» men han hejdade sig genast och mumlade:
»Nej! Själf ska han komma, eller också ...»
Han af slutade inte meningen utan stod där böjd
och eftersinnande, med blicken envist fäst på dörren,
genom hvilken hon försvunnit.
»Så lik hon var modern!» hviskade han för sig
själf. Det har jag inte sett sedan hon var barn. Barn,
ja!» fortfor han, i det han mätte med handen ett fyra,
fem års barns höjd ifrån golf vet. ’»Lilla Agnes!» Därpå
skakade han af sig sinnesrörelsen, som ville fatta honom,
och ropade med ett halft komiskt, halft förbittradt uttryck:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
