- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
132

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

antingen bara ’till* eller också bara par’, för ser, fröken,
par betyder till och , . .»

»Jaha, franska kan jag inte så bra som konsuln,»
genmälde nu fröken mycket förbittrad, »men så kan jag
i stället en annan sak, som konsuln inte kan, och det
är att tycka synd om folk, som råka i olycka, och att
försöka hjälpa dem så godt jag förmår.»

»Jaså, och det kan inte jag?» frågade konsuln i
samma ton som förut.

»Nej, för konsuln är en egoist — en riktig
stock-egoist ändå! Men nu går jag upp till Agnes och Emil
och erbjuder dem det lilla jag har, om det kan hjälpa.»

Därmed gick hon till tamburdörren, där hon vände
sig om och framslungade med en förkrossande blick på
honom:

»Usch! Jag skulle inte vilja vara i konsulns kläder
för aldrig det!»

»Nej, för de skulle inte passa fröken!» sade
konsuln lugnt, och när hon var färdig att rusa ut, ropade
han efter henne: »Hör nu, fröken!»

»Är det något mer kvickt?» frågade hon med dörren
på glänt utåt.

»Ja, hör nu, eftersom fröken i alla fall går dit
upp, så bed min måg komma ner — jag vill tala med
honom.»

»Herre min skapare! Vill konsuln verkligen?»
ropade hon med ombytt ton och kom igen innanför dörren.

»Ja, jag skall åtminstone vara ovettig på honom,
om jag inte kan göra annat,» svarade han.

Det gick någon i dörren till farstun. Fröken tittade
ut i tamburen och kom genast tillbaka in.

»Konsuln! Här kommer han!» hviskade hon.

»Såå! Han kom själfmant ändå!» mumlade han
belåtet för sig själf. »Nu ska han få!» sade han därpå
och vände sig till sin gamla väninna.

»Jaja, men var nu mänsklig, konsuln! Kom ihåg . . .»

»Gå sin väg, hör honl» snäste konsuln skämtsamt.

»Ja, ja — jag går!» sade hon tillbaka med solsken
öfver hela ansiktet och skyndade till dörren, som hon
öppnade med ett högt: »Stig på, stig på, kära Emil!»

och sedan ett saktare: »Kurage nu bara! Jag går upp

till Agnes och barnen så länge!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free