- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
134

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nödvändig för vårt samhälle. Mitt fel är att jag gjort
det själfrådigt, då jag inte kunde få mina meddirektörer
att se den ur samma synpunkt som jag.»

»Ditt största fel var att du gjorde det, fastän ett
par svindlare stodo i spetsen för den 1»

»Jag visste inte att de voro det, förrän det var
för sent.»

»Sådant skall en bankdirektör veta,» sade konsuln
strängt och med dubbel tonvikt på orden.

»Han kan inte vara allvetande!» svarade Soldin.

»Då duger han heller inte till att stå i spetsen för
en bank!» återtog konsuln.

»I så fall är det ju ingen som duger!»

»Jag är inte fallen för dispyter 1» förklarade
konsuln torrt och tilläde efter en kort tystnad: »Nå, är

det något mera?»

»Bästa beviset att jag trodde absolut på den, är
att jag satte in min systers penningar i affären.»

»Ja, hur kunde du,» utbrast konsuln häftigt, »hur ...»

»Jag har ingen annan ursäkt än att jag ville...»

»Spela försyn, ja!» af bröt konsuln häftigt. »Det
var högfärd! Du ansåg dig allsmäktig för att du
händelsevis kommit i spetsen för en bank. A, jag känner
till det där! Det finns ingen gräns för sådana där
inbillade matadorers maktbegär, och om de inte emellanåt
finge på tafsen, så skulle de tyrannisera hela världen.»

»Nå ja, jag medger att jag ville vara den, som
skulle bygga upp något stort, något hedrande, något
lifgifvande för det samhälle jag tillhör. Vanan att
handtera penningar i stort gjorde mig yr i hufvudet

— jag trodde att jag skulle kunna skapa konjunkturer

— eller åtminstone behärska dem. Det var orätt,
förmätet — vansinnigt — nu inser jag det, och om jag
kunde ge mitt lif...»

»Ge ditt lif? Fraser! Hvad vore det för ersättning?
Ge ditt arbete i stället — det är bättre!»

»Hur skall jag kunna det, om du inte bistår mig?»

Man såg på konsulns ansiktsuttryck att den smickrade
honom, denna tillit till hans förmåga; men han ville
inte gifva sig så lätt. Hans under långa tider samlade
harm måste få ett utbrott, och hans infall lät därför
kanske litet hånfullare än han egentligen velat:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhstadland/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free