Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och frågade sedan, i det han lutade sig framåt och
spände ögonen i kvinnan:
»Hvad vill ni och hvad har ni här te’ göra?»
»Låna hus öfver natten för mej och barnkräket,»
svarade kvinnan, i det hon långsamt värmde den ena
handen efter den andra.
»Här finns inte någe’ hus te’ låna,» svarade Per
Lars hårdt; »gå op te’ byn, där har di bättre om plats.»
»Jag kommer just därifrån,» svarade kvinnan.
»Nå?» frågade Per Lars, när hon tvärtystnade med
en harmsen åtbörd utåt.
»Jo, där körde di ut mej,» blef svaret.
»Jojo, det ä’ så likt dom, det,» mumlade Per Lars
halft för sig själf, och fortsatte efter en stund lika sträft:
»Än om jag nu gör så med, då?» >
»Ja, då får jag väl ge mej åf, då,» svarade kvinnan.
»Ja ge’ er åfl» återtog Per Lars; »jag har inte mer
än jag behöfver själf.»
»Värma mig och barnungen lite’ kan jag väl ändå
få,» bad kvinnan och vände hufvudet emot honom;
och fastän den starka groggen lagt en dimma öfver
ögonen på Per Lars, såg han ändå att ansiktet var ungt
och ögonen mörka, mörka som på de där spaniorskorna,
Lan drömde vaken om nyss.
»Värm er då!» sade han med litet mildare uttryck;
men som om han ångrat detta, tilläde han sedan lika
sträft som förut: »men länge får det inte bli, så mycket
ni vet det.»
»Det kan väl få bli’ så länge så jag hinner ge’
barnkräke’ lite’ te’ dricka,» svarade kvinnan, hvarpå
hon satte sig på huk framför elden och lade barnet på
sitt knä.
»Har ni någe’ te’ ge’t då?» frågade Per Lars, utan
att egentligen veta hvarför.
»Åja, ännu har jag väl lite\» svarade kvinnan och
lät den gamla, tunna schalen, som hon haft öfver hufvudet,
falla ner på golfvet. Sedan vecklade hon ut barnet ur
byltet, som såg ut som ett stycke af ett gammalt
hästtäcke, knäppte upp sin tröja och lade det till bröstet,
som den lilla girigt omfattade med ett par små
blåfrusna bänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
